Praktiktjafs

kommer man tydligen inte ifrån. Nu när jag har fått ok från skolan och praktikplatsen att gå ner i "praktiktid" så ska det till o krångla med läkarintyget. Verkade så himla bra när jag va hos neurologen i måndags och hon gick med på att skriva ett intyg snabbt och lätt. Sen när jag hämtade ut det var det inte lika kul.. för det första så kostade fanskapet 300 kr, visst det kanske det är värt om det nu kan hjälpa mig. Men då ska det fan stå rätt. Hon hade fått det till de nästkommande fem veckorna istället för femton veckor med start vecka 9.. hmm, undrar om det var hon som skrev fel i sina anteckningar under mitt besök eller om hon skrev fel i intyget, hur som helst så vet jag med säkerhet att jag inte sa fem istället för femton, hon kanske hörde fel, läkare brukar ha en tendens att göra det när det blir för mycket fakta för de att ta in på en gång. Men det är faktiskt inte mitt fel, jag vill ju få ut det jag vill ha sagt, och inte mitt fel om de sätter av för kort tid för det. Då måste jag ju prata i hundranittio och göra tvära kast åt olika håll och hoppa från en sak till en annan. Men men..

Fått frikort nu iaf, så nu kan jag gå dit o bråka med de hur mycket som helst.. Så här snabbt tror jag inte att jag har fått det nångång tidigare.. 4 månader tog det mig att komma upp i 900 kr.. Och så ligger jag precis under gränsen på läkemedelsfrikortet oxå för samma period.. Det är himla skönt, att slippa känna sig begränsad och inte kunna gå till läkaren för att det kostar massa pengar..

Var och lämnade intyget idag iaf på skolan, gick tidigare från föreläsningen så jag skulle hinna göra det. Men hon var självklart inte där, och ingen annan har koll på hennes schema förutom henne själv så ingen visste om hon skulle va där imorron heller. Jättebra, så det fick bli en kort förklaringslapp och intyget i hennes brevfack istället, och hoppas på att det inte får fötter o vandrar iväg nån helt annanstans. Men det visar sig väl, nu vill jag ta helg o inte tänka på det här nåt mer. Orkar inte bry mig längre, trots att det är så kort tid kvar vill ja leva i min förnekelsebubbla och intala mig själv att det är gott om tid kvar och att detta inte är något jag måste ta itu med just nu.

Over and out