Det e så jävla skönt att komma till henne.. man går därifrån enlighted och nästan hoppfull. Vad man än tar upp så kan hon berätta om och förklara, hon visar bilder lr tar fram ett skelett för att illustrera problemet. Jag gillar oxå att hon använder sig av en whiteboardtavla för att skriva upp saker under träffen, det blir mer konkret då.. Och hon bryr sig, saker som jag tar upp anser hon e viktiga för att jag tog upp dem. Det är inget ryckande på axlarna o sen prata om det som h*n tänkte prata om innan ja tog upp det jag gjorde. Hon kopplar oxå allt jag säger till nåt som jag har tagit upp tidigare, hon ser samband och diskuterar de. Hon frågar mig saker, hon vill att jag ska komma på saker själv, och när jag har gjort min gissning kommer hon me ytterligare förklaringar lr bekräftar att jag hade rätt i det jag sa. Det e så otroligt skönt att komma till en sån människa.
Och ja, nu låter det som jag e anställd av de för att promota henne. Men det e en så enormt stor skillnad jämfört me sjukgymnaster som jag har träffat tidigare, och det har iaf blivit en tre-fyra stycken under åren..
Och jag tycker fortf det e ironiskt att Sthlmsläkare e så fullkomligt ignoranta och trångsynta och allmänt elaka och okänsliga. Alla jag har träffat här har varit bättre än de hundra jag har träffat tidigare.. Under alla dessa år har jag träffat två stycken inom sjukvården som jag har kännt att jag har kunnat lita på och prata med.. Och det e min sjuksyster på nacka sjh, och sen syrran på sös.. Inte en enda läkare.. Det e fan tragiskt.. och surt.. så mycket tid jag har slösat bort, så mycke det har ställt till med. Inget har blivit bättre, inget har de kommit på.. Det enda de har "lyckats" med är väl att medicinera mig för mitt blodtryck.. och det e nåt som jag inte ens lägger märke till och märker ingen skillnad när det går ner heller.. så det e rätt så oviktigt i sammanhanget tycker jag. Iom att det inte e nåt som jag lider av och som jag vill bli av med.. det stör mig lixom inte att behöva äta seloken resten av livet.. Men det som jag verkligen lider av och förstör för mig har de inte lyckats göra nånting åt alls..
Och här händer det grejer direkt, man blir tagen på allvar, de orkar lyssna på en och de förstår.. De har ett intresse för att hjälpa.. tror läkarna i sthlm har glömt för vems skulle de gör sitt jobb, det har blivit för mycke pengar, tid och allmän byråkrati som styr deras sätt att jobba. Det är inte längre för patienternas bästa och för deras skull. Säger inte att de e skit och de här e änglar, men jag måste ju se till vad som faktiskt har hänt på den korta tid sen jag satte igång läkarkarusellen här och jämföra det med allt som har hänt under alla andra år i sthlm..
Men visst samtidigt e det ju inga mirakelläkare och andra här.. Men de har hopp, och jag tror faktiskt på de när de säger att de tror att det kan lindra. Det e ingen som säger sig kunna utföra mirakel och bara få bort allt skit på en gång. Men de vill hjälpa och försöker göra allt de kan för att jag ska kunna få en liten lindring, bara känna en pytteliten skillnad skulle göra så himla mycket..
Fast visst, det kanske beror på mig själv oxå till en viss del. Jag är äldre, har varit med om så pass mycke när det gäller läkarvård lr alternativ vård för den delen oxå.. Jag har väl kanske ett annat sätt att förhålla mig till undersökningar, lr nåt.. jag vet inte riktigt.. Kan kanske ta till mig det de säger bättre. Och den största skillnaden är nog faktiskt att nu när jag e sjukskriven har jag tid att försöka må bättre. Jag behöver inte oroa mig för skolan, har inte den pressen på mig, att hela tiden va tvungen att prestera där, lr som det va förut, alltid ha krav på sig, antingen var det skolan, jobbsökande lr allmän ångest för att inte ha nåt att göra, inget sätt att försörja sig på.
Jag försöker att inte oroa mig för det nu, iaf under den här månaden. E väl nåt jag får ta itu med sen. Ska diskutera möjligheter till rehabilitering sen me min läkare, och se om man kan ordna nåt sånt för mig ist, så jag kan få ordentlig tid att ta itu me mig själv och verkligen satsa på att försöka bli frisk ist för att gå och halvhanka mig fram genom extrajobb och bara fortsätta må skit. Det tror jag försäkringskassan skulle kunna godkänna oxå, för det måste ju va bättre för alla om jag blir såpass frisk att jag kan arbeta på riktigt även fast det tar ett tag ist för att gå runt o ha extra lr halvtidsjobb som ja ändå inte kan försörja mig på.. Men jag vet ju inte hur sånt där funkar, har aldrig vart i kontakt me FK och sånt förut.. så vi får väl se hur lång tid det tar för de att utreda mig o komma fram till ett beslut.. antar att ja måste ta mig dit ner för att än en gång dra min historia o få den bedömd.. ska nog skriva ner det så ja kan dumpa en pappershög till alla de som vill veta.. skulle spara en massa tid..
Näe nu har det här blivit alldeles för långt..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar