Fryser och är tröööttt..

Så sjukt trött.. mina ögon hänger liksom inte med, världen laggar.. mystisk känsla.. Och kallt är det.. jag brukar inte frysa så ofta, fem år med katter som vill vara ute på balkongen i ur och skur har fått en att bli rätt så frystålig.. Men nu på sistone har jag börjat bli så himla frusen.. inge kul alls..

Idag har det inte blivit nån vanlig promenad i skogen utan en 20+20 min tur fram och tillbaka till stan. Det får faktiskt räcka för dagen.. Fick sitta i en halvtimme i psykiatrikerns inrökta väntrum.. *suck* men jag behövde inte betala full pris så det var ju schysst.. Saknar mitt frikort som gick ut förra veckan..

Nääe.. för trött för det här nu.. vill sooova..

Kallt..

Börjar det verkligen bli.. När jag var ute idag så var det isbildning på vattenpölarna på parkeringen.. huvva.. Nu är det snart vinter på allvar, får se om motivationen tryter då.. gillar inte kyla särskilt mycket.. Och speciellt inte slask o is, och det brukar ju vara det vi får mest av här.

Börjat gå lite snabbare nu, tar väl strax under en timme istället för strax över som det tog förut att gå samma sträcka. Känner mig för litegrann hur fort jag kan gå utan att få ont, och har kommit fram till att skorna som jag har investerat i ( eller ja, mina föräldrar ) har en stor del i hur fort jag kan gå, eller kan gå överhuvudtaget utan att få ont. Märker stor skillnad när jag har mina vanliga skor på mig, då gör det ont att bara gå runt i mataffären o handla en kvart. Så mina ecco-gore tex skor är jag mycket tacksam för.. Utan de hade nog inte det här varit möjligt.. Och särskilt om jag nu måste ge mig ut i slaskväder, då är det skönt att slippa bli blöt om fötterna, som jag ständigt har blivit alla andra höstar och vintrar.

Skulle börjat en grupp hos sjukgymnasten idag egentligen tillsammans med typ 8 andra liknande fall som mig själv, men det blev inte av, för T's sjukgymnastkompis som också skulle hållt i gruppen verkar lida av nån ovanligt långartad sjukdom, gruppen har blivit framflyttad i över en månad nu pga sjukdom. Aja, spelar väl ingen roll egentligen, är ju inte särskilt mycket för gruppaktiviteter. Men det kanske är intressant att möta andra med liknande problem och sånt där.. Om den nu kommer igång nångång..

Usch.. när ska jag bli piggare och somna bättre?? Har knatat runt där ute i skogen en vecka nu. När ska man börja märka nån skillnad?? Enligt T skulle det ta fyra veckor att få bättre kondis om man gick två gånger i veckan, det är ju 8 gånger, det har jag snart gått, kommer jag få bättre kondis då? Näe, antagligen inte.. får nog plöja på ett gäng veckor till. Men sömnen borde ju komma snabbare, hoppas jag iaf, men det verkar ju inte så.. Typiskt.. Eller så är det som jag tror, mitt sömnbehov och sömnproblem är inget man kan jobba bort.. Det baserar jag självklart inte på den här veckan, men eftersom alla säger att jag får en normal sömnrytm bara man ger det lång tid och har rutiner. Men jag menar, alla de åren i grundskolan.. Då gick jag upp 7 nästan varenda morgon, och om det ska ta mer än 9 år att få ordning på sömnrutiner då är det nåt som är fel.. Jag har ju inte sovit hela dagarna och vänt på dygnet förrän de senaste åren i livet, hela tiden innan gjorde jag ju som alla andra, men inte fan hjälpte det.. Är så trött på sånt snack. Men men, vet bara inte vad jag kan göra för att bevisa motsatsen..

Bad day..

Började med att jag var sådär sjukt trött igen.. ville verkligen inte vakna.. Har börjat ställa klockan en halvtimme tidigare nu med förhoppningen om att jag ska kunna somna bättre på nätterna.. Meen, det funkar inte.. gör bara att jag blir supertrött på mornarna.. Låg iaf kvar i sängen och halvslumrade med missarna i typ 40 minuter, fy på mig.. det är strictly verboten enligt sjukgymnasten, men men.. Kunde verkligen inte resa på mig.. Iaf, pratade med älsklingen lite och kom sen ur sängen typ en timme senare än tänkt.. Matade hungriga katter, matade hungrig mig själv.. Sen fastnade jag såklart framför datorn.. Så sjukt trött.. Per ringde när han skulle på lunch.. o då kom ja på att jag inte ville gå ut idag.. Meen, han övertalade mig att pallra mig ut iaf.. så sagt o gjort.. ut kom jag.. lite senare än vanligt, men skitsamma, det är fortfarande ljust iaf..

När jag kom ut såg jag att det var oroväckande blött på marken.. hmm. skulle det börja regna? Halvvägs ut i skogen började det droppa.. typiskt.. men som tur var så slutade det efter nåra minuter.. Fortsatte gå, lite snabbare eftersom det kändes som att det skulle börja snart igen.. och det gjorde det självklart.. först lite sånt där mesigt blomspruteregn.. Det har jag inga problem med, men när jag hade kommit ut ur skogen och på väg hem igen började det komma större dumma droppar.. En hel del av de också.. Suck.. Fick öka på farten ännu mer, hatar regn..

Medan jag gick där och blev otrevligt blöt började jag fundera på hur jag ska göra i framtiden när det oundvikligen kommer regna eftersom det är höst och snart vinter.. Gillar inte regn, gillar inte paraplyer.. kan bli knepigt.. hur gör andra människor? Tar de med sig paraplyer ut i skogen? Lr måste jag skaffa en sån där muppig regnponchogrej..? Kanske ska ta en stor sopsäck och klippa hål för ögonen.. hmm.. Får fråga T om råd, hon brukar ha svar på sånt..

Märker att motivationen börjar tryta också, igår gick det bra att komma ut, men idag var det som sagt urjobbigt.. Vore så mycket lättare om man fick se direkta resultat av ens slit.. Ja menar, det sades ju att om jag gick ut skulle jag må bättre, bli gladare, mindre stressad, få minskad huvudvärk, sänkt blodtryck, sova bättre, få bättre kondis och gå ner i vikt etc. Men har jag märkt av nåt av detta? Nej.. Blir man sugen på att fortsätta då? Nej.. *suck* Fan att man inte märker nån skillnad.. Det enda som har hänt egentligen är att jag somnar sämre på nätterna och har mer ont i kroppen.. Whoppie.. Men men.. Jag vet ju att det inte kommer hända saker pang bom på en gång, men det e så jävla svårt när man inte får nån belöning för det man gör..

Blää, nu ska jag äta lunch..

Oj oj

Jag har varit ute en timme idag också! :) På en söndag. Igår blev det faktiskt ingenting, dels för att jag hade rätt så ont i musklerna på framsidan av vaderna, smalbenet typ.. vet inte vad muskeln där kallas.. Och så möblerade vi om i vardagsrummet, och åkte och fixade högtalarstativ till älsklingens nya surroundhögtalare, eller rättare sagt bakhögtalare och en center, de andra två hade vi ju sen tidigare. Och såklart när vi hade möblerat färdigt och katterna hade inspekterat och godkänt så räckte inte sladdarna vi hade, så det var bara att ge sig ut på sladdjakt.. och dessutom var de vi hade för tjocka så de fick inte plats i stativbenen.. så när vi hade skaffat nya tunna sladdar kunde vi äntligen få upp vårt surroundljud! :) Då var det alldeles för sent att gå ut, man vill ju inte gärna knalla runt i årbyskogen när det är mörkt med tanke på alla galningar som är därute.. För ett tag sen var det ju några som hade kört bil och krashat omkring och haft sig.. Och så tyckte jag att jag förtjänade en dags vila. Så jag ska nog lägga in lördag som standardvilodag framöver..!

Men idag som sagt så var jag igång igen, helt otroligt, trodde helgerna skulle vara värst, då finns det ju så mycke annat roligt att göra med älsklingen. Men efter frukost så packade jag mig ut medan älsklingen stannade hemma och tittade på mythbusters..

Och nu tycker Gaston att jag inte alls ska skriva nåt mer så då e det nog bäst att sluta innan han lyckas radera allt fpör mig.. och självklart var Spirou tvungen att hjälpa till också.. så tack för mig..! :)

Dag 2

med promenad, eller dag 3 om man räknar onsdagen då jag gick till och från sjukgymnasten istället för att ta bilen. Men jag kör nog på dag 2 eftersom när jag gick till sjukgymnasten var det bara för att jag hade så dåligt samvete för att jag inte hade gått ordentligt veckorna innan. Nu känns det faktiskt helt ok att gå ut. Har fortfarande inte ont i vaderna, och de andra krämporna var inte lika tydliga idag, lite småont i smalbenen dock, men det var nog för att jag gick pytteliite fortare idag.

Yrade runt i Årbyskogen idag, det finns ju ett gäng slingor utmärkta, men jag fattade inte vilken jag skulle följa utan hamnade lite mitt emellan massa olika hela tiden. Ett tag gick jag utmed en gigantisk fårhage, utan får dock. Sen hamnade jag i skogen, och det kändes nästan som hemma, ungefär samma terräng, helt plötsligt hamnade jag på ett berg, och där stod ett picknickbord, haha! Upp och ner gick det, lite jobbigare än att bara gå på platt mark, men det kändes skönt, lite mer som träning. Men när jag kom fram till Årbystugan så såg jag vilka slingor det fanns och vilka färger de hade, så nu kan jag välja vilken jag ska följa, känns alltid skönare att ha ett mål, o inte bara yra runt planlöst. Har väl med mitt kontrollbehov att göra..

Älsklingen fixade batteri till min stegräknare igår också, så nu kan jag hålla lite bättre koll på hur mycket jag går. En timme var jag ute idag också, och det landade på 7000 steg typ. Kanske inte jättebra för en timme, men säkert 6000 fler än jag brukar gå, så jag är nöjd! :)

Nu får vi se hur det går imorgon, antar att det är som med det mesta man försöker börja eller sluta med, de första tre dagarna brukar vara jobbigast. Men de här dagarna har faktiskt inte varit horribla, skönt att veta att det inte bara är min motivation det har varit fel på utan att det faktiskt spelar stooor roll att jag inte får ont i vaderna längre. Men när man tänker efter så är det ju självklart egentligen, att man inte vill göra nåt som gör otroligt ont och immobiliserar en för fler dar framöver, så länge man inte är masochist (stavas hur?) då :).

To be continued..

Nu ska ja fan Gå ner..

Vill jag inbilla mig iaf..
Fick en ganska brysk käftsmäll hos sjukgymnasten igår, och har bestämt mig att börja ut o gå seriöst nu.

Vart ute en timme nu. Känns helt galet, jag har inte ont i vaderna. Vilket beror på att jag har gått i snigelfart.. Jag har aldrig gått så långsamt i hela mitt liv tror jag.. Det kändes som jag inte kom framåt överhuvudtaget, försökte röra armarna, men det fanns liksom inte fart nog för de att svänga utan de hängde mest.. haha! Jag blev omkörd av alla möjliga.. Hmm va säger man när man inte kör, omgådd?? Iaf, jag blev omgådd av senior citizens.. Det va lite pinsamt, hur många som helst gick om mig, botten blev nog nådd när jag blev omgådd av en gubbe som var minst 200 år gammal och dessutom Blind!! Sorgligt.. Kändes lite ångestfyllt att gå så långsamt, har alltid stressat när jag gått nånstans. Och det har aldrig varit uttryck för träning i min hjärna, bara varit ett sätt att ta sig från ett ställe till ett annat.. Eller ja, intellektuellt har jag ju vetat att promenader är ett bra sätt att träna på, men i min hjärna sitter det ändå fast att det bara är ett långsamt transportmedel..

Men det var en ny upplevelse för mig, och nu tror jag att jag kan fortsätta ett tag, vaderna har ju liksom alltid varit det som satt käppar i hjulen för mig, fått så ont att jag knappt kunnat stå eller gå på flera dar för att det gör så ont, och nu har jag inte ont i vaderna. Ont på en hel massa andra ställen, men det kan jag leva med. Känner mig fruktansvärt gammal dock, ont i knät, höften, ryggen, fotleden och fotvalvet.. Men men, det är väl smällar man får ta när man knappt gått nånting på evigheter.

Hoppas att genom att skriva om det här kan jag bli lite mer motiverad att gå ut och knalla mer regelbundet också. Tyvärr kan jag inte hålla koll på hur många steg jag har gått då min stegräknare tycker att den inte har blivit använd på så länge att den kunde pensionera sig.. eller så är bara batterierna slut, hehe! Men om jag ska chansa på hur långt jag har gått så är det nog runt 4 km, och det tog mig en timme, det är rätt pinsamt, men jaja! Fick inte ont i vaderna iaf!

Nu är det bajsplockardags, wohoo!

Äntligen diagnostiserad..

Efter ca 13 år av ovisshet har jag fått en diagnos där man kan räkna in rätt så många av de problem jag har. . Fibromyalgi.. Nåt som vi själva har haft på känn nästan hela tiden, men i Sthlm var det ingen som ville lyssna på det örat och när jag tog upp det igen i Eskilstuna så tyckte vårdcentralen att det var ingen idé att ta reda på om det var så eftersom det inte finns nåt att göra åt saken.. den senaste läkarens reaktion när jag nämde att det visst fanns medicin som har lyckats lindra besvären för en del var bara att det var droger, och det skulle man akta sig för. Man ville ju inte proppa i sig starka droger, eller så fanns det antidepressiva som hade visat sig hjälpa mot fibro men det var ingen bra idé.. Sen märkte han ju dock att jag redan käkade såna och såg lite fundersam ut.. Sen gick han med på att kolla de där triggerpunkterna och se hur jag reagerade.. Det gjorde ju som väntat skitont..

Och efter han var klar med det och tittat på listan jag hade med mig med symptom så muttrade han nåt om att det var nog det jag hade.. Så jag vet inte riktigt hur allvarligt man kan ta honom, men jag ska be att få remissen till reumatologen skickad en gång till nu när vårdcentralen har gjort den första diagnostiseringen. Så förhoppningsvis får jag komma dit och träffa läkare som tror att man kan göra nåt åt saken. Och egentligen spelar det ju ingen roll att jag aldrig kommer bli bra ifrån det. Bara att få en diagnos ställd och en bekräftelse på att vi har haft rätt är hur skönt som helst.. Att kunna peka på det här och säga att jag har fibromyalgi ist för att rabbla upp massa konstiga symptom som ingen har kunnat lista ut vart de kommer ifrån..

Så nu är det bara att jobba vidare med sjukgymnasten som är den enda som har fått fram nåt som liknar en förbättring, om än inte så varaktig.. så fort jag slarvar med mina uppgifter blir det ju genast värre igen, men det vet ja ju om och jag har ju ett val om jag vill göra mina grejer eller inte. Men det är bara så skönt att inte känna att allt är hopplöst, hon tror verkligen på att det kan bli en förbättring, och jag själv har ju blivit så otroligt mycket mer medveten om mina problem, ist för att bara försöka sova bort allting som jag gjort de senaste typ 7-8 åren, vilket uppenbarligen inte hjälper. Och iom att jag uppmärksammar problemen, kan jag lättare se när det sker en förändring, och det har jag ju också missat, eller så har det inte blivit nån förbättring tidigare, vilket också är troligt. Men skönt är det iaf. Om jag nu bara kunde hitta ett halvtidsjobb som inte stressar ihjäl mig och inte ringer in mig utan varsel kl 6 på morronen vore allt great.. Ja om man bortser från älsklingens lilla dilemma då.. Det är ju himla sketet.. Men det hoppas vi kunna lösa snart oxå..

Naglar..

.. Funderar på om jag ska ta upp det igen.. Höll ju på rätt så mycket med det tidigare.. Kan väl inte säga att jag är bra på det egentligen, men kul är det! Hade ju tankar på att gå en utbildning i det, men vette sjutton om det är en karriär man kan få jobb inom och försörja sig på, utbildningen kostar ju en del så det känns ju lite dumt att lägga ut en massa pengar på nåt som bara blir en hobby sen, typ fixa kompisars naglar och sånt.. Fast efterfrågan har väl ökat sen sist ja tänkte på det. Då hade ju fixa-naglar-fenomenet precis dykt upp. Nu är det ju väldigt många fler som gör det. Så vad tycker ni, är det nåt att satsa på??

En till tävling jag är med i

Klicka på bilden och gå in och tävla du med, man kan vinna en jättefin ögonskugga och rouge i valfri nyans. :)

Oj oj

Så här mycket har jag nog inte uppdaterat nånsin.. hehe! Men det e positivt.. Kanske betyder att kloggen i hjärnan håller på att släppa! :)

Igår bestämde jag mig för att prova att sova med mina vanliga kuddar, och alltså kunna somna inom rimlig tid och slippa få skitont överallt för att jag sovit helt knasigt.. Meen, det verkar inte som om det var nån bra idé, för idag när jag vaknade och gav missarna mat så började jag blöda igen.. Tack och lov verkar det inte vara så mycket och antagligen bara ytligt, för det är inget som rinner ner i halsen på mig.. Så jag får nog gå tillbaka till att sova upprätt ett tag till.. *suck*

Nu ska jag ta min vanliga tur bland matbloggarna.. finns så otroligt mycket inspiration att hämta där! Själv har man ju total hjärntorka när det gäller att komma på vad man ska äta.. Tyvärr så försvårar ju min nufunna laktosintolerans maten en del.. Visst går det nuförtiden oftast att hitta de flesta mejeriprodukter som laktosfria, men det går inte att komma ifrån att de inte smakar riktigt likadant.. nåt om att smaken blir annorlunda när man tar bort en del av mjölksockrets komposition och gör det till en enkel sockerart eller nåt sånt.. bla bla.. Och så e det ju så himla mycket dyrare än vanliga grejer.. Men det kanske får va värt det om magen håller sig lugn..!

Och nu tycker Gaston att jag har skrivit färdigt.. han låter mig och tangentbordet verkligen inte vara ifred..! :) Gosmisse!